Därför godkänns farliga bilar på besiktningen varje år

Besiktningens blinda fläckar: Det teknikerna inte får kontrollera

Den svenska bilbesiktningen vilar på en princip om icke-förstörande provning vilket innebär att teknikerna endast får bedöma det som är synligt för ögat eller mätbart via standardiserade instrument. Detta skapar en naturlig begränsning i systemet eftersom många av bilens mest kritiska komponenter sitter dolda bakom skyddspaneler eller inuti slutna system. Om en bromsledning är angripen av rost bakom en plastsköld får besiktningsteknikern inte montera bort skyddet för att inspektera skadan ordentligt. Det innebär att en bil kan rulla igenom kontrollen med en tickande bomb under chassit utan att någon upptäcker faran i tid.

Det finns en inbyggd frustration hos personalen när de misstänker att något är fel men saknar lagligt stöd för att undersöka saken närmare. Lagstiftningen kräver att kontrollen ska vara tidseffektiv och enhetlig över hela landet vilket ofta sker på bekostnad av ett djupare detektivarbete. Eftersom man inte får skruva isär delar eller använda avancerad diagnostik för att se in i dolda hålrum förblir besiktningen en ytlig ögonblicksbild. Detta leder till att fordon som ser välvårdade ut på utsidan kan dölja allvarliga strukturella defekter som i värsta fall orsakar olyckor kort efter ett godkännande.

De mekaniska riskerna under ytan

Många bilägare invaggas i en falsk trygghet när de lämnar stationen med ett blankt papper trots att viktiga delar börjar ge vika. Det handlar ofta om komponenter som utsätts för extremt slitage men som inte ingår i det obligatoriska kontrollschemat på ett tillräckligt detaljerat sätt. Om en bärarm börjar glappa i en bussning som sitter dolt kan det påverka bilens väghållning dramatiskt vid en undanmanöver i hög hastighet. Eftersom reglerna är så strikt utformade kring vad som får testas blir säkerhetsmarginalerna ibland obehagligt smala för den vanlige trafikanten på vägen.

• Rostskador på bromsrör som döljs av underredsbehandling eller plastpaneler.

• Sprickbildning i hjulupphängningens infästningar som endast syns vid full belastning.

• Inre läckage i stötdämpare som inte läcker utvärtes vätska vid kontrolltillfället.

• Glapp i styrleder som maskeras av tunga däck och modern servostyrningsteknik.

• Mikrosprickor i bromsskivornas insida som inte kan ses utan att hjulet monteras av.

Säkerhetsarbetet försvåras ytterligare av att bilparken åldras samtidigt som konstruktionerna blir mer inkapslade för att förbättra aerodynamik och bränsleförbrukning. Det som förr var lättåtkomligt för en inspektör kräver idag ofta specialverktyg och lång tid att frilägga vilket inte ryms inom besiktningens ekonomiska ramar. Denna utveckling har skapat ett glapp mellan bilens tekniska komplexitet och de lagstadgade kraven på kontrollens omfattning. Det är därför inte ovanligt att bilar med allvarliga brister i bärande konstruktioner godkänns helt enkelt för att felen är fysiskt omöjliga att se under de rådande omständigheterna.

Vinstjakt och tidsbrist – när effektivitet går före säkerhet

Sedan omregleringen av besiktningsmarknaden har konkurrensen mellan de olika aktörerna hårdnat avsevärt vilket har satt en enorm press på lönsamheten. Företagen måste idag hantera ett stort antal fordon per timme för att få ekonomin att gå ihop vilket oundvikligen påverkar kvaliteten på inspektionerna. Tidsscheman är ofta lagda med så små marginaler att teknikerna knappt hinner med de obligatoriska momenten innan nästa kund väntar i porten. Stressen skapar en miljö där mänskliga misstag blir vanligare och där en noggrann genomgång av tveksamma punkter ofta prioriteras bort till förmån för statistik.

Marknadens logik innebär också att nöjda kunder som får sina bilar godkända är mer benägna att återvända till samma station nästa år. Det finns en outtalad risk för att stationer blir för snälla i sina bedömningar för att inte skrämma bort bilister till konkurrenter med ett rykte om att vara mer tillåtande. Även om det finns en tillsyn från myndigheter är den praktiska vardagen på en besiktningsstation präglad av produktionstänk snarare än en djupgående säkerhetsanalys. När vinstmarginaler blir viktigare än säkerhetsmarginaler riskerar vi att få ett system som ser bra ut på pappret men brister i praktiken.

Systematiska brister i kontrollmiljön

Personalomsättningen inom branschen har ökat i takt med att arbetsbördan har blivit tyngre och de personliga kraven på prestation skruvats upp. Erfarna tekniker med känsla för detaljer ersätts ibland av yngre personal som har tränats att följa en checklista slaviskt utan att ha förmågan att se helhetsbilder. Denna utarmning av yrkeskunskap gör att subtila tecken på kommande haverier missas helt och hållet i den dagliga stressen. Det räcker med en missad minut under bilen för att en begynnande spricka eller ett litet läckage ska förbli oupptäckt tills det är för sent för bilägaren.

• Krav på korta väntetider leder till att vissa testmoment utförs allt för snabbt.

• Ekonomiska incitament för att hålla ett högt tempo på bekostnad av noggrannheten.

• Rädsla för att få dåliga recensioner från kunder som får anmärkningar på bilen.

• Otillräcklig fortbildning av personalen gällande nya bilmodeller och dess specifika svagheter.

Denna situation förstärks av att prissättningen på besiktningen är relativt låg i förhållande till de fasta kostnader som företagen har för lokaler och utrustning. För att generera vinst måste volymerna vara extremt höga vilket förvandlar besiktningen till ett löpande band-arbete snarare än en expertgranskning. Det är en farlig utveckling där de ekonomiska ramarna sätter gränserna för hur säkra våra vägar faktiskt blir. Om inte systemet förändras grundläggande kommer vi fortsätta se bilar med dolda fel rulla ut på vägarna bara för att tiden inte räckte till för en fullständig genomgång.

Elektronikens makt: Systemen som lurar de traditionella testerna

Dagens moderna fordon är i praktiken rullande datorer där de flesta säkerhetsfunktioner styrs av komplex mjukvara snarare än enbart mekaniska komponenter. Besiktningens traditionella metoder med skakplattor och ljusmätare är dåligt anpassade för att utvärdera hälsan hos sensorer och algoritmer som styr allt från antisladd till nödbromsar. En bil kan ha en felfri utsida men bära på en defekt styrenhet som gör att krockkudden inte löser ut vid en kollision. Tyvärr har besiktningen inte hängat med i den tekniska utvecklingen vilket skapar en digital klyfta i trafiksäkerhetsarbetet och kontrollerna.

Ett stort problem är att biltillverkare ofta använder sig av stängda system som inte är fullt åtkomliga för oberoende besiktningsorgan via den vanliga diagnosporten. Det innebär att felkoder kan raderas precis innan besiktningen eller att varningslampor manipuleras så att systemet ser ut att fungera korrekt vid testtillfället. Teknikerna saknar ofta de specifika mjukvaruverktyg som krävs för att se om en bils säkerhetssystem har modifierats eller om mjukvaran är skadad. På så sätt blir kontrollen enbart en verifiering av att inga varningslampor lyser snarare än en bekräftelse på att funktionerna faktiskt fungerar i en nödsituation.

Mjukvarufel som maskeras för inspektören

När elektroniska komponenter börjar fela uppstår ofta intermittenta problem som inte visar sig under de korta minuter som en bil befinner sig på testbanan. Det räcker med att bilen startas om för att vissa felkoder ska ligga vilande tills man når en viss hastighet eller temperatur. Detta utnyttjas ibland av oseriösa säljare eller desperata ägare som vill få igenom en bil med kända men kostsamma elektronikfel. Eftersom reglerna för besiktning är fyrkantiga blir resultatet att en bil med trasiga säkerhetssensorer kan få grönt ljus så länge inga felmeddelanden syns i instrumentpanelen just då.

• Manipulation av varningslampor genom att koppla dem till andra fungerande kretsar.

• Tillfällig radering av felkoder i styrdatorn precis innan fordonet körs in i hallen.

• Användning av emulatorer som skickar falska signaler till bilens centrala datorsystem.

• Bristande standardisering av felkoder mellan olika märken som försvårar korrekt tolkning.

Utmaningen framåt ligger i att uppdatera besiktningsprotokollen så att de inkluderar en djupare analys av bilens mjukvara och digitala integritet. Utan rätt utrustning och lagstöd för att kräva tillgång till tillverkarnas data förblir besiktningen ett trubbigt verktyg i en alltmer digitaliserad värld. Vi ser idag en utveckling där bilar blir mer beroende av fungerande kameror och radar för att vara säkra men där dessa komponenter knappt kontrolleras alls. Det är en paradoxal situation där den mest avancerade säkerhetstekniken också utgör den största okända risken vid en årlig kontroll på stationen.